Oppmanna Vånga s-förening - Politisk Verksamhet

Ett annat skäl till att många fåglar får bly i sig är att de pickar i sig hagel i tron att det är småstenar, något som de behöver för sin matspjälkning. I den sura miljön i magen blidas blysalter och den ständiga nötningen frigör blyfragment efter hand. En stor mängd olika fåglar drabbas av detta. Men allra värst drabbas våra olika rovfåglar, eftersom de står högst i näringskedjan. (Jägareförbundet, 2009; Bly från ammunition som förgiftningsrisk hos rovfåglar – en kunskapsöversikt)

Tyvärr finns det också en mängd andra metaller, bekämpningsmedel och industrikemikalier som påverkar ekosystemen negativt. Deras påverkan är allvarlig var för sig och tillsammans kan de förstärka varandra vilket i slutändan givetvis också drabbar oss människor. Därför att det viktigt att vi alltid aktivt försöker välja så miljövänliga alternativ som möjligt.

”Signifikanta skillnader har uppmätts i halten av bly i blodet hos människor som konsumerar viltkött jämfört med de som inte konsumerar viltkött” skriver Livsmedelverket, 2012 (Bly i viltkött-riskhanteringsrapport). Mer än hälften av alla prover som togs ifrån jägares frysboxar innehöll bly och allra värst drabbas foster/barns nervcellsutveckling och immunförsvar.

I Sverige hävdar en del jägare att dessa har sämre träffsäkerhet. Vissa alternativ är dyrare och en del sägs slita mer på vapnen. I Norge har det sedan 1 januari 1995 varit förbjudet att importera, exportera, sälja och använda blyhagel. I Danmark finns ett totalförbud mot att använda blyhagel vid jakt sedan 1 april 1996. I Kalifornien (där skjutvapen definitivt har en annan status än här) infördes från 1 juli 2008 ett förbud att använda bly (kula och hagel) vid jakt. En lång rad andra delstater och länder har motsvarande regleringar och det har i efterhand visat sig att jägarnas befarade problem uteblivit. Det finns alltså alldeles utmärkta alternativ. En kombination av funktion och miljöhänsyn bör avgöra vilken sorts ammunitions som används.

- att Sverige likt många andra länder förbjuder användningen av bly i ammunition

Turismsektorn är växande och på många ställen är det tack vare den som det finns arbetstillfällen och service på landsbygden. En del turister söker statslivet med väldigt många söker varumärket ”den svenska naturen”. I detta ingår i högsta grad kulturlandskapet med röda stugor, betade strandängar och trolska skogar.

Vi har kommit till en så allvarlig situation att här krävs extraordinära insatser både för att behålla den biologiska mångfalden och den levande landsbygden. Med dagens utveckling försvinner visans ”mandelblom, kattfot och blå viol” till ett minne blott och tillsammans med tusentals andra insekter, lavar, fåglar, blommor, svampar, mossor…. Allt hänger ihop och åtskilligt av den natur som stadsmänniskor vill njuta av på sin semester är beroende av ett levande kulturlandskap.

Det krävs i stort sett att man ärver ett lantbruk/skogsbruk för att ha möjligheter att driva ett sådant företag. Det är alltför stort att ta ett lån för att ta över sådan verksamhet. Efterhand som dagens brukare åldras och inte längre orkar driva sin verksamhet försvinner det biologiska värdet från stora marker. Därför krävs av biologiska skäl extraordinär åtgärder i form av någon sorts planhushållning mot småskaligt jordbruk. Här finns också välbehövliga arbetstillfällen!

Skogsbruket har också utvecklats mot allt större företag som tar allt mindre hänsyn till den biologiska mångfalden. Naturskog ersätts med trädplantager vilket medfört att gamla träd och död ved saknas. Djur och växter som levde i skogen är borta och vi får virkesåkrar istället för skog. Sverige och Finland är ganska ensamma om att bedriva det ensidiga trakthyggesbruket vars kvalité endast duger till massaved. I Tyskland där det i huvudsak bedrivs hyggesfritt skogsbruket är också skogsbruket betydligt lönsammare per ytenhet. Speciellt i södra Sverige finns ett alldeles utmärkt klimat och jordmån för att producera ädelträ av hög kvalité. Förutom ekonomi gynnar detta också den biologiska mångfalden och friluftslivet.

- att den ekonomiska situationen kring jord/skogsbruk utreds med målet att det ska vara möjligt att starta ett sådant företag utan ha ärvt det eller äga en förmögenhet

- att ekonomiskt främja det ”rödlistade” kulturlandskapet som är hemvisten åt mängder av olika arter. Arter som med dagens rationella jord- och skogsbruk försvinner ur vår fauna och flora.

- Att Sverige överger trakthyggesbruket som idag är norm inom skogbruket till förmån för hyggesfritt skogsbruk

Den ”reform” som skulle öka tillgängligheten och servicen har istället gjort det dyrare och svårare att få tag i mediciner. I synnerhet ifall man inte bor i en storstad. Och sådan är kapitalismen när vinsten blir syftet för verksamheten. Svårt sjuka kan inte längre hämta ut sin medicin då ”det nya apoteket” gjort en kreditupplysning och hittat en betalningsanmärkning. Istället fylls apotekshyllorna med skönhetskrämer, glass och choklad som ger bättre klirr i kassan för de utlandska ägarna.

I vanliga affärer saluförs läkemedel likt godis vid kassorna. Värktabletter krängs med mördande reklam och ibland reas de ut samtidigt som flera larmrapporter visar har skadligt det är att äta för mycket dessa ”ofarliga” läkemedel. Denna avreglering har redan krävt åtskilliga dödsfall och många skador. Läkemedel är aldrig ofarliga.

Dessutom tycker vi att det är professionen som ska välja läkemedel av omsorg om patienten – lika medel är inte alltid lika medel! Detta utbyte av läkemedel ökar också risken för att apoteket levererar fel preparat eller fel koncentration samtidigt som patientens möjligheter att ha koll på detta minskar. Läkemedlen innehåller även andra substanser som kan innebära att de är mindre lämpliga/farliga för en del patienter.

Borgarna säljer ut våra gemensamma egendomar i ett rasande tempo för att överföra vinster till det privata näringslivet. Så då är frågan är: vad kostar egentligen dessa offentliga upphandlingar för oss medborgare? Hur mycket har ambulanssjukvården kostat skåningarna i pengar – och liv? Ska det vara tillåtet att handla upp allting?

Tidigare hade vi en stopplag gällande akutsjukvård och sjukhus och den måsta vi återuppliva!

- att vi tydligt redovisar alla de merkostnader som många upphandlingsexperiment orsakar medborgarna. Så att det tydligt framgår att borgarnas privatiseringsiver bedrivs på ideologiska grunder mot bättre vetande.

- Att vi socialdemokrater arbetar för att återföra den stopplag som förhindrar försäljningen av akutsjukvård och sjukhus.

En åtgärd för detta är att transporterna samlas upp genom terminaler i samhällets utkant. Dessa terminaler ska vara knutna till järnvägen som levererar allt långväga gods till terminalen. När godset så slutligen splittras upp så transporteras det till mottagarna genom el/miljödrivna fordon. Med detta arbetssätt kommer vår idag tunga trafik på vägarna minska efterhand som terminaler och spår byggs ut. Därmed sparas miljön, nya arbetstillfällen skapas under uppbyggnaden och troligen ger även detta arbetssätt fler arbetstillfällen, eftersom systemet ger fördelar åt det närproducerade.

Åtskilliga företag har av skattetaktiska skäl ersatt sina fasta lager med systemet ”rullande lager”. Det innebär att lagret paketeras på lastbilar och kör runt på våra vägar på nätterna. Detta är förutom en onödig miljöbov även en trafiksäkerhetsrisk. Detta är ett ofog som skulle behöva beskattas bort genom en mycket härdare beskattning av transporter.

Det finns även annat som reser land och rike runt helt i onödan. Fisk som fiskas i nordiska farvatten, rensas i Sydostasien och säljs i svenska butiken. Skånskt fläsk som skivas i Mellaneuropa innan det hamnar i våra kyldiskar. Pannkakor som gräddas i England innan det hamnar på tallriken i skolmatsalen i Småland. Genom att miljöbeskatta transportsektorn tvingas logistiken att förbättras och förhoppningsvis minskar antalet onödiga och miljöfarliga transporter. Indirekt gynnas på detta sätt säsongsodlade och närodlade produkter.

- att socialdemokratiska partiet skapar arbetsgrupper över hela landet som kommer fram med en tidsplan över hur vi bygger upp logistiken med järnvägsterminaler omkring våra samhällen

Denna kompletteringstrafik skall matcha matarlinjen på basorten och här vinner vi på ifall alla offentliga resor i forma av regionaltrafiken, kommunernas skolskjutsar och färdtjänst kan samordnas. Denna trafik skall finnas tillgänglig för alla boende upp till ett visst avstånd samt förbeställas t.ex. dagen före. Denna trafik är lämplig för ett lokalföretag att driva.

Hela Sverige ska ha tillgång ett kraftfullt fibernät. Detta kan mycket väl hanteras och drivas av en lokal ekonomisk förening, något som även ger en gemenskap som skapar andra mervärden. Fibernätet byggs ut genom en egeninsats men med stöd från det offentliga genom bidrag och teknisk support. Med ett fungerande fibernät kan företag drivas lika bra på landsbygden med fler arbetstillfällen och kanske mindre resande som resultat.

Med dessa åtgärder bildas ” ringar på vattnet” och en affär kan fungera som hjärtat i bygden. För att stödja denna affärsverksamhet föreslår vi att det skapas ett Landsbygdskort som ger prisreducering i butiken (knutet till postnr.) som en subvention från det offentliga för att hålla hela Sverige levande.

- att kompletteringstrafik i form av samordning mellan alla anordnare av offentliga resor, byggs ut över hela landet

- att staten tar ansvar för att stödja utvecklingen mot ett kraftfullt fibernät i hela landet

- att ett Landsbygdskort skapas som en offentlig subvention för att hela Sverige ska leva

- Komvux måste motsvara behoven och även utbilda mot nischer där behov av arbetskraft finns men där formella utbildningar saknas (ex industrielektriker, VA-tekniker)

- Satsa på bra lärlingsutbildningar i samverkan med gymnasieskolorna, fackföreningarna och arbetsgivarna. Kanske fundera över det danska systemet där ungdomarna har riktig lön men eget ansvar att fixa plats?

- Offentliga anställningar – det saknas inte arbetsuppgifter inom offentlig service. Anställ ungdomar till riktiga löner under ett års tid så de kommer in i de olika försäkringssystemen. Ge de utbildningar som behövs och de blir en erfarenhet rikare.

- Övertidsersättningarna motsvarar mer än 125 000 heltidsanställningar. Människor som har arbete arbetar med än någonsin. Inför begränsningar med målet att minst hälften av övertiden ska omvandlas till nya arbetstillfällen.

- Inför en ”livspott” som kan användas för vidareutbildning någon gång under arbetslivet. Ger möjlighet att undvika sjukskrivningar + att en arbetslös kan få jobb.

- Gör arbetsförmedlingen, försäkringskassan och sociala myndigheter till ett team tillsammans med fackliga representanter och arbetsgivarrepresentanter så att människor inte ska behöva bollas mellan olika instanser och trilla mellan stolarna.

- I de fall där uppenbar sjukdom eller funktionsnedsättning råder ska ingen omprövning behöva ske årligen.

- Reglerna för f-skattesedel ska ändras så att det krävs minst 3 uppdragsgivare. Detta för att systemet utnyttjats av arbetsgivare som ett sätt att sänka lönenivån och inte ta sitt arbetsgivaransvar. Många upplever istället för ”frihet” ett slags livegenskap mot sin ”arbetsgivare” som kan kräva orimliga arbetsinsatser.

- Bemanningsföretag ska inte kunna fungera som permanenta lösningar. Långvariga insatser ska kräva riktiga anställningar.

- Satsa på företagsformer såsom personalkooperativ och brukarkooperativ, när den offentliga sektorn ska utvecklas.

- Systemet med ”rullande lager” är en miljöbov som kan stävjas med hårdare beskattning på transporter.

- Globaliseringen av varor kräver att konsumenterna tar ett ökat ansvar för hela kedjan från råvaruutvinning och tillverkning – till återvinning. När vår tillverkningsindustri flyttat utomlands har det medfört att produktionsvillkoren har försämrats. Så ansvaret måste gälla både ur ett miljöperspektiv men också ur arbetsmiljöperspektivet.

- Det krävs en sorts planhushållning mot småskaligt jordbruk om vi ska kunna hålla landskapet öppet och ha betande djur. Åtskilliga växter och djur är beroende av ett levande kulturlandskap som kan betecknas som rödlistat. Så här krävs extraordinära insatser för att behålla den biologiska mångfalden.

- All offentligt upphandling måste certifieras etiskt! (Mitt tillägg – vi ska inte servera kaffe eller chokladmjölk som krävt barnarbete)

- Utveckla kommunikationerna på landsbygden så att den kan blomstra. Storstadsområdena är helt beroende av ett det finns ett samhälle runtomkring som kan leverera produkter.

B1 och B2 är områden med bra läge nära service vilket passar för trygghetsboende eller flerbostadshus, även om risken finns att områdena är för dyra att bebygga pga. dåliga markförhållanden. Vi tror att det behövs en kommunal insats, i form av utdikning och utfyllnad, ifall dessa områden ska vara möjliga att bebygga. Vi kräver att Kristianstads kommun genom sin allmännytta bidrar till trygghetsboende och fler marklägenheter, eftersom vi har en akut brist på dessa boendealternativ i Arkelstorp.

B4-området är ett bra förslag som är kombinerat med en ny tillfart till Nässelblomsområdet, vilket kommer att göra dessa tomter mer tillgängliga och attraktiva. Men vi kräver att vägen byggs så att även de kvarvarande tomterna på Aniaravägen görs åtkomliga.

B5 skulle ge ett attraktivt boende. Gångstigen från byn till båtplatsen skulle gagna Arkelstorps bornas möjligheter att nå sjön och vi värnar om värdet av att båtplatsen görs tillgänglig för fler. Med nuvarande vägbom på sommarhalvåret är det i stort sett omöjligt att gå ner till båtplatsen med rullstol eller barnvagn. Oppmannasjön är en trevlig och fågelrik sjö, men den är oftast otillgänglig ifrån land och därför är båtplatsens tillgänglighet extra viktig.

Cykelvägen skulle behöva asfalteras mellan Österslöv och upp till Kaffatorp för att bli attraktiv för cykelpendling och för att kunna vinterväghållas. De nya cyklarna i form av lifebikes har gjort det möjligt att dagligpendla betydligt längre sträckor med cykel.

Vi ser också ett behov av vägbommar, dels i byn där cykelvägen möter Torparebacken, men även norr om Värestorpsvägen. Bommarna längs med cykelvägen mellan Värestorpsvägen och Immeln grävs ständigt upp och vägbanan förstörs av biltrafik. Den del av cykelvägen som finns mellan korsningarna mot Hillehagsvägen är så fuktig året om att det nästan är omöjligt att ta sig fram med cykel eller till fots. En sträcka på ca 50 meter skulle alltså behöva fyllas ut. Dessutom pågår ofta jakt i hela området mellan Immeln och Arkelstorp utan att varningsskyltar sätts upp vid tillfarterna.

Under sommarhalvåret besöks hela området av stora mängder av turister och alltfler av dem färdas på cykel. Vi i s-föreningen skulle gärna önska att det gjordes insatser för att lättare ta sig fram på den gamla vägen mot Vånga och den gamla vägen mot Mjönäs genom att dessa röjs upp. På så sätt skulle cykeltrafikanter slippa att köra på de stora vägarna, Näsumsvägen och Mjönäsvägen. Speciellt den förstnämnda har en stor andel tung trafik och de har bägge två obefintliga vägrenar.

Vi är glada över det ökande antalet bussturer, men vi skulle vilja att alla busskurer förses med belysning, gärna i form av solceller. Hållplatserna längs med Näsumsvägen skulle behöva förses med busskurer som har en vägg ut mot stora vägen, för att de som väntar på bussen ska slippa att bli nedstänkta när vägbanan är våt och fordon passerar i hög hastighet.

Vi skulle också vilja se en morgontaxi på helgerna så att sjukvårdsanställda också har möjlighet att ta in till arbetet. En stor del av norra kommundelen saknar kollektivtrafik och vi efterlyser kompletteringstrafik morgon och kväll. Varför inte låta norra kommundelen bli ett försöksområde för att försöka samordna alla offentliga transporter t.ex skoltransporter och färdtjänst med övriga resenärer?

Vad gäller omlastningsstationen för återvinning (Spängervägen) skulle den behöva byggas om så att vändplatsen högst upp ersattes av en väg som går rakt igenom och runt reningsverket. Dagens vändplats är för liten och den är tidvis svår att nå med släp. Men vi i s-föreningen tycker att det är av största vikt att den ligger kvar där den är. Platsen bredvid reningsverket är lätt att nå och den är inte anskrämlig för någon. Ryktet om att omlastningsstationen skulle flyttas till infarten ifrån Värestorp förkastar vi helt. Vi tycker att det skulle vara otrevligt ifall det första som möter besökarna är en sopstation. Det räcker med de tomma tomter och industrifastigheter som finns idag.

Att lekplatsen på Klockarevägen görs tillgänglig för alla, är ett lyft för hela norra kommundelen. Men vad händer med lekplasten mellan Rytters väg och Långkullevägen? Vi tycker att det är viktig att ha kvar den som närlekplats eftersom Oppmannavägen fungerar som en delare genom byn, som man inte gärna låter yngre barn att passera på egen hand.

Beech-tomten står öde och skräpig i byn och skulle behöva lanseras aktivt. Delar av området är inte ens bevuxen med ogräs vilket tyder på ett saneringsbehov. Vi vet att slipers behandlats inom området och vi kräver därför att marken undersöks och vid behov saneras.

Arkelstorp saknar ett tydligt centrum och vi ser inte riktigt hur detta förslag löser problemet. Arkelstorps centrum består av slumpmässigt utkastade byggnader av barackliknande karaktär. Vi vill skapa ett tydligt centrum i Arkelstorp som skall vara bygdens hjärta med en välfungerande dagligvaruhandel, bibliotek, turistinfo, bank cafe/kiosk/servering och plats inne/ute för att bygdens företagare/föreningar skall ha möjlighet att marknadsföra sig. Detta centrum skall skapa en byanda och bryta den direkta genomfarten. Busshållplatsen ska ligga i anknytning till bygdens hjärta i en gemytlig miljö. Vi skickar därför slutligen med två förslag som ska inspirera till att helt bryta upp dagens fysiska planering. Kanske inte helt realistiska, men det behövs ett visionärt tänkande för att kunna se nya möjligheter.

Förslag 1 kallas ”Bygdens hjärta” eftersom centrum får formen av ett hjärta (eller äpple) och den innebär en nybyggnation i suterräng som kan samla de många verksamheter vi nämnt ovan.

Vi är många som vill leva miljövänligt och minska klimatpåverkan genom att köpa närodlade produkter. Om det finns en efterfrågan på närodlade produkter borde det också gynna miljön och ge fler arbetstillfällen. Men är det verkligen så? Varför säljs svenska jordgubbar bara utanför affärerna och varför står det rader av mögliga husvagnar liksom kåkstäder på den skånska landsbygden? Alltför ofta hörs historierna om arbetare som inte får ut sina löner eller som tvingas slita upp till 17 timmar om dagen. Därför finns att behov av en certifiering av svenskodlade produkter, så att vi konsumenter vet att de är skördade av arbetare som fått avtalsenlig lön.

Att det införs en rättvisemärkning enligt ovanstående av svenskodlade produkter

Att Kristianstads Arbetarekommun antar motionen som sin egen och skickar den till Skånes distriktskongress.

Precis som så mycket annat i dagens samhälle har miljöpolitiken blivit kapitalistisk och syftet har varit att marknadskrafterna ska styra utvecklingen åt rätt håll. Resultatet av detta pekar på två effekter, de marknadsekonomiska termerna medför att vanliga människor inte känner sig berörda av miljöfrågorna och att den som har pengar kan köpa sig fri. Jag vill med denna motion förändra inriktningen på socialdemokratins miljöpolitik, eftersom det folkliga engagemanget är en förutsättning för att förändra utvecklingen. Skillnaden utgörs nämligen av summan av alla de små, men viktiga val som vi medborgare dagligen gör i vår vardag.